Google+ Followers

måndag 13 januari 2014

Till minnet av det barbariska hedersmordet på Fadime Sahindal!


De vill…

Som regnet i en solig, varm sommardag, klev du in i mitt hjärta!
Helt oväntad, helt kaotisk och underbart magisk…
Du var en outtalad kärlek!
Och jag visste, att en sådan kärlek är så kort!
Att en sådan lycka kommer att försvinna fort!
Jag visste, att jag inte får drömma, alldeles för mycket!
Inte får hoppas, alldeles för mycket…
Och att jag, av detta liv, inte heller kommer att få så mycket!

De vill att mitt hjärta sluta slå…
De vill att jag från vår kärlek avstå…
De vill upprätthålla en heder jag inte förstå…
De vill att jag skulle dö…
För de är kärleken tabu…

Men jag vill känna ditt andetag över min hals ständigt!
Jag vill inte släppa taget!
Jag vill leva farligt!
Jag vill fånga en dröm som jag såg i dina ögon, en tanke där vi, någonstans i världen, någon gång i livet, i en obestämd tid, kan bli vi… För evigt!

De säger att jag vanärade deras heder…
De säger att jag bröt mot deras dygder …
De säger att jag fick dem leva i skam …
Och att därför skickar de mig till döden framför mina systrar och bröder…
Vilka barbariska seder!!!!

Farväl och lev väl!!!
Glöm inte att ett liv utan mod är ett fattigt liv…
Och att mitt liv, trots att det var kort, var ett rikt liv!


1 kommentar:

  1. Vackert skrivet.
    Precis som du så värnar jag yttrandefriheten i detta land och vill inte se den försvinna.

    /Andreas , Sverigedemokrat

    SvaraRadera