Visar inlägg med etikett Radikalisering. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Radikalisering. Visa alla inlägg

tisdag 6 maj 2014

Se radikalisering i Rinkeby med nya ögon

Du måste ha nya glasögon på dig när du åker till Rinkeby. Så sa min handledare som tips om hur man hittar ungdomar som kan tänka sig att vara informanter i min masteruppsats. Nya glasögon? Vad innebär det? Åk dit och var nyfiken, svarade hon.

En vanlig fredag, strax efter fredagsbön, klev jag in i Rinkeby centrum. Först slogs jag av det livliga tempot mitt i centrumet, inslagen av olika kulturer, privata butiker med utbud av mat och kläder från hela världen. Genast efter fredagsbönen strömmade unga och äldre män in i Rinkebygallerian, en del med färgade långa skägg och religiös (salafistisk) klädstil. I samma stund noterade jag en manlig dominans i det enda café där jag satt och fikade. Jag la märke till en affär mitt emot caféet där man säljer niqab, slöjor och religiösa böcker skrivna på arabiska och engelska. I det lilla centrumet finns det en lokal för ett islamiskt kulturcenter och en moské med bara några meter emellan.

Jag vandrade vidare till en skola i närheten. Utanför den hade några barn samlats och jag frågade artigt: - Går ni i den här skolan? Jaaaa, vi går i den här skolan, svarade de med hånfulla skratt.

Efter en lång runda kändes det tungt. Jag lyckades uppenbarligen inte fånga några ungdomars intresse för att berätta om mitt projektarbete. Dessutom fick jag konstiga blickar från de religiösa män som strömmande ut ur moskén. Trots att jag själv är invandrare, arab och muslimsk kvinna kändes det som om jag inte hörde hemma där. Detta fick mig att tänkte på alla dessa politiker och journalister och som har varit i Rinkeby förut. Vilka glasögon hade de på sig för att inte kunnat se det som jag själv såg?

Det sker en radikalisering av ett redan segregerat område där utanförskap råder. De religiösa inslag som jag la märke till vittnade om att barn och unga riskerar att indoktrineras i religiösa världsbilder där sharialagar anses vara den enda rättsskipningen och islamismen den enda ideologin. Min fråga är hur och på vilka sätt som barn och unga i en sådan segregerad miljö kan gynnas?

Jag förstår att svaren på denna sortsfrågor måste vara komplexa. Men jag ser samtidigt att vi har ett problem som fått växa under några år, och som blivit nästan omöjligt att diskutera. En del politiker har skymt frågan om den radikaliseringsprocess som sker i förorter. Åtgärder för att förebygga att unga radikaliseras tas nästan aldrig upp i samhällsdebatten. Lika lite som de problem som uppstår genom att människor från olika kulturer lever sina egna liv, helt avskurna från kulturella utbyten. Hur kan parallella samhällen gynna barn och unga? Vem tjänar på att ingen social interaktion sker?

Visserligen bör man inte hindra folk från att upprätthålla sina kulturspecifika praktiker och livsformer oavsett var man bor, men nu handlar det om bostadsområden där den religiösa dominansen är påtaglig på ett sätt som skiljer ut områdena från samhället i övrigt. Risken uppstår inte minst när det inte finns något som verkligen binder ungdomarna samman med majoritetskulturen. Det utanförskap som därmed riskerar att uppkomma måste vi ta på allvar.

Min handledares ord återkommer igen, åk dit och ha nya glasögon. Det vill jag gärna rekommendera våra politiker och journalister att göra!