Visar inlägg med etikett VVM-Vänsterns vita män!. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett VVM-Vänsterns vita män!. Visa alla inlägg

söndag 20 april 2014

Vänsterns vita män stjäl min liberala muslimska identitet

Vår omvärld som vi lever i är formad delvis av oss själva och på ett sätt som är influerat av våra livsåskådningar. Vi bär alla med oss en mental bild av våra världsåskådningar relaterat till våra livserfarenheter. Självfallet ter verkligheten sig olika ut för oss eftersom våra livserfarenheter är olika, vi tolkar vår verklighet utifrån vad vi har i bagaget, vad vi bär i ryggsäcken och i relation till vår förförståelse. Självfallet har min livsresa format mina kulturella, etniska och religiösa identiteter. Från en uppväxt i ett land där patriarkatet styr till att hamna i ett land som påstår sig bekämpa patriarkala strukturer. Från att växa upp mitt i hederskulturen med inställningen att bevara familjens heder, till ett land som påstår sig vara jämställt och är för kvinnofrigörelser. Från att vara troende muslim (utan att bära slöja) till att vara troende, liberal sekulär muslim. Tron fanns alltid kvar i mitt hjärta, dock var jag alltid kritisk mot kvinnors position i min religion, där och då, här och nu!

Hur kan vänsterns svenska vita män förstå en sådan livsresa? Hur kan de som talar så fint om demokrati och antirasism förstå en muslimsk invandrarkvinnas kamp för iscensättandet av sin liberala muslimska identitet? Kampen för att befria sig från patriarkatet utan att för den skull behöva förneka sin bakgrund. Hur kan de förstå vad kvinnoförtrycket i mellanöstern är? Hur kan de förstå känslan av att befinna sig i spänningsfältet mellan att å ena sidan vara stolt över den muslimska identiteten som man växte upp med och å andra sidan ställa sig kritisk gentemot islamismen som en ultrakonservativ men relativt ny ideologi inom islam? Och hur kan de förstå den överföring av hederskulturen som pågår i Sverige, när de växte upp trygga och alltid har varit fria, europiska, naiva ”vita” män?

Jag finner det intressant att beskåda hur vänsterns svenska vita män beter sig i sociala media. För de tycks utöva samma maktstruktur som de själva påstår sig motverka. Deras hat mot främlingsfientlighet tycks så att säga tolerera att de själva uppför sig främlingsfientligt, dock med ett gott syfte, vilket är att vara antirasister. Jag ser deras maktutövning när de negligerar min vrede och kamp, med en outtalad överenskommelse att förtiga debatten om hedersvåld, förtiga röster som vill säga att det är en stor skillnad mellan att vara liberal muslim och att vara islamist. Röster som vill varna att de som försvarar islamismen missgynnar den muslimska invandrarkvinnans strävan efter att förverkliga sin dröm om frigörelse och självförverkligande!

Den unga kristna vänstern och antirasisten Jonas Bergström, som tillhör Tro och Solidaritet, angrep mig på Twitter med anledning av att jag avslöjade att hans vän, Anna Ardin, skickade hatmejl till Södertörns högskola som protest mot utnämningen till årets alumn. I hans aggressiva uttalande anklagar han mig för att vara rasist och islamofob, något som han tillsammans med sina kamrater bestämt sig att bekämpa, oavsett bakgrund!

Man borde kanske applådera den unga kristna vita man som tycks veta vad islamofobi är och därmed tar strid gentemot det, för ett bättre samhälle. Och man skulle kanske imponeras av den goda viljan hos icke-muslimer att bekämpa isamofobin. Jo, en sådan solidaritet imponeras man av, och ett sådant samhälle som går hand i hand och slår hårt mot rasismen vill man leva i, för gott! Han är en hjälte, han är en antirasist!

Mattias Irvig, redaktionschef på Dagens Seglora, tröstar Bergström när den sistnämnde skrev att han ångrade sig att han debatterade med Gadban
"Trött på trollen som utgör hennes svans". Irvig skriver: - "Trodde hon skulle vara en dagslända, kom från ingenstans. Resonerar konstigt. Kanske något för journalisten? Frågar han Daniel Wiklander.

Wiklander, Chefredaktör på Arbetaren, noterar:- "Kritiken mot Gadban gäller att hon vill ta ifrån vissa svenska medborgare deras medborgarskap. De 70000 ungdomar förtjänar bättre än att företrädas av en odemokratiker som vrålar om de får kritik. För min del diskvalificerar det, ja, Samma om hon förslagit dödsstraff."

Wiklander blir ilsken när han får frågan om vad han har för problem med Gadban och Sara Mohammed:- "Mitt problem med de två är att den ena är en odemokratisk knäppskalle, och den andra har backat upp krav på slöjförbud som drevs av högerradikala partier i Europa som helst skulle vilja skicka henne till Irak.". Wiklander likställer nämligen förslaget om fråntagande av medborgarskap hos nysvenskar som erhållit ett svenskt medborgarskap om de begår hedersbrott med dödstraff. Det verkar som om en sådan vital del i att kunna fungera och integrera sig med majoritetsbefolkningen och lagarna i landet som Wiklander tycks ta för givet. Han visar en ambivalent inställning till demokratin, han anser mig vara odemokratisk men hans försvar av hedersförövarna tycks inte vara odemokratisk utifrån hans synvinkel. Förvisso är det fint att tala om mänskliga rättigheter, men vilkas rättigheter ska vi kämpa för att upprätthålla, de hedersförtrycktas eller hedersförövarnas?

Det som dessa svenska vänsterns vita män inte ser är den främlingsfientliga inställningen som präglar deras agerande. De saknar visserligen självinsikten och vågar slänga ur sig nedsättande, nedvärderande och hatiska ord. De ser nämligen inte maktmönstret i sitt uttalande, de har valt att sätta mig i det rasistiska, odemokratiska och islamofobiska facket och de har bestämt sig för att inte ta mig på allvar genom att hånas och kränkas i sociala media utan att visa någon som helst respekt för min integritet.

Det som dessa vänsterns vita män inte ser är att deras beteende försvårar invandrarkvinnors möjligheter att göra sin röst hört. De försvårar den muslimska invandrarkvinnans möjligheter att våga säga från i det sociala rummet när de brännmärker och stigmatiserar andras åsikter. Deras arroganta inställning eftersträvar en fullständig makt över det talade ordet i Sverige, där den liberala muslimska invandrarkvinnan varken får vara med eller tas på allvar. För att få medhåll använder de sig av konspirationsteorier som odemokratisk, islamofobi och rasism.

Det som dessa vänsterns svenska vita män inte förstår är att debatten om hedersvåld handlar varken om hat, rasism, odemokrati eller islamofobi, utan snarare om utsatthet och maktlöshet som en grupp individer upplever utan att få mod att bryta mönstret.

Vänstern utgår visserligen från argumentet att människor inom religiösa grupper är de som står längst ner på samhällsstegen och utsätts för makten, snarare än att religionen har makten i samhället i dag. De är de svagaste i samhället som skall försvaras. Men det som de inte förstår är att de gör dessa religiösa grupper till representanter för muslimer, medan liberala muslimer hamnar i skymundan. Det oroar mig verkligen att vakna upp i ett Sverige där vänsterns vita män utgör ett verktyg som sprider islamistiska föreställningar och spelas in i islamisternas händer. Det oroar mig verkligen att vakna upp i ett Sverige där icke beslöjade kvinnor anses vara islamofober och kvinnor som inleder utomäktenskapliga relationer anses vara horor.

Nåväl, vår omvärld styrs ju av våra livsåskådningar och livserfarenheter. I vår omvärld ser jag att det dominerar en outtalad konsensus, där vänstern står vid de svagaste i samhället. Nu räknar vi med att vänsterns nya kamp skall vara att iscensätta den islamistiska identiteten och försvara ultrakonservativa islamister till varje pris och därmed motverka drömmen om ett sekulärt islam som säkerligen många liberala muslimer tror på.

Vilka är de svagaste i det här samhället egentligen?